Sven Jonson (1902–1981) var en svensk målare och en av de sex medlemmarna i den banbrytande Halmstadgruppen, som introducerade surrealismen i Sverige under 1930-talet. Efter studier i Stockholm och Paris utvecklade han ett personligt bildspråk som förenade influenser från kubism, konkretism och surrealism.

Jonsons måleri kännetecknas av drömlika landskap, monumentala arkitektoniska former och vida horisonter där ljus, rymd och tystnad spelar en central roll. Hans verk rymmer ofta en poetisk och filosofisk dimension, där människans litenhet ställs mot naturens och universums oändlighet. Under 1930-talet skapade han några av sina mest uppmärksammade surrealistiska målningar, däribland Ecce Homo (1937), ett verk som speglar den oro och osäkerhet som präglade tiden före andra världskriget.

Genom hela sitt konstnärskap fortsatte Sven Jonson att utveckla sitt uttryck. Under senare decennier återkom han till motiv inspirerade av havet, himlen och det kosmiska rummet, där färgskalan blev ljusare och mer meditativ. Med sitt särpräglade bildspråk och sin förmåga att förena modernismens idéer med ett starkt personligt uttryck räknas Sven Jonson som en av de viktigaste gestalterna inom svensk 1900-talskonst.